9 månader – Unghundsfasoner

Dio har blivit lite mer än nio månader nu och den här unghundsperioden som man hört talas om börjar märkas. Jag väljer i alla fall att skylla på unghundsperiod och intala mig själv att den kommer att gå över för annars kommer hon att bli en ganska odräglig hund. Eller vad tror ni om de här beteendena?

1. Kommandon hon kan väldigt väl verkar hon ibland ha glömt eller bara strunta högaktningsfullt i. Hon är envis till tusen och kan ägna tio minuter åt att vägra titta på en när man vill ha kontakt med henne. Tur jag är ännu mer envis…

2. Våra tre katter, som hon kommer rätt ok överens med inomhus, är fasansfulla monster som ska skällas ut efter noter om de syns genom ett fönster. Dessutom stressar hon upp sig och springer fram och tillbaka mellan fönster i trappan och kattluckan. För att bryta mönstret spärrar vi av mot fönstret i trappan när det är som värst.

3. Hon har alltid varit kräsen med maten men nu har hon tagit det ytterligare en nivå, nu ska tillbehören som blandas med torrfodret växlas efter ett par dagar, annars tvärvägrar hon äta. Vi tänker att hon äter när hon blir tillräckligt hungrig.

4. Vissa morgnar vägrar hon att kissa och bajsa innan hon ska åka till dagis. En morgon förra veckan var jag ute med henne tre gånger innan jag gav upp. Förr eller senare kommer det väl.

5. Hon kliver upp på köksbordet och sniffar runt. Som tur är har vi sett det ske och kunnat markera tydligt att det inte var ett ok beteende.
I slutet av november ska vi gå en unghundskurs. Hoppas på tips och trix för att komma igenom den här perioden på ett bra sätt.